© Jesper Ahlin Marceta 2025
LUF Uppsala
Författare, skribent och redaktör. Intresserad av liberalismens tänkande. Fil.dr. i filosofi.
Filosofen G.A. Cohens essä Why not socialism? (Princeton 2009) betraktas av många som obligatorisk läsning för politiskt intresserade. Tunga namn inom filosofin som Hillel Steiner och Jonathan Wolff beskriver den med ord som “brilliantly”, “timely” och “disarming”. Själv är jag inte imponerad. Essän inleds med ett numera välkänt campingexempel. Vi ska föreställa oss en campingresa med nära vänner. Det gemensamma ändamålet med resan är glädje, njutning och för varje person att få blomstra lite grann som människa. På campingplatsen delar vi glatt med oss av stormkök, pulverkaffe och myggnät. “Ditt” och “mitt” uppgår i “vårt”. Egenintresset lämnar plats för gemenskapen. Campingexemplet ska illustrera socialism i liten skala.…
Det hör till politikers vardag att bli hårt pressade av journalister. Kritiska och intelligenta frågor ska besvaras på plats, inte sällan gällande sådant som ingen människa med rimliga förmågor är fullständigt insatt i: samhällets långsiktiga energibehov, nanoteknikens utvecklingskurva eller klausuler i internationella säkerhetspolitiska avtal från sextiotalet. En skicklig politiker måste därför inte bara vara tränad i sina ämnesområden utan även i att möta media. “Svara på de frågor du vill få och inte de du faktiskt får”, föreställer jag mig att politiker får höra av sina stallkamrater. “Följ inte journalisterna – led dem!” De som själva är eller har varit verksamma backstage i…
De pågående avslöjandena om skatteflykter har rört upp känslor hos många, men vissa i de mer principfasta liberala eller libertarianska lägren visar också en annan attityd. Skatteflykt, säger de, är ju bara att beskydda sin egendom från stöld. Jag sympatiserar generellt sett med den uppfattningen. Men, vilket måste hållas i åtanke, argumentet tappar mycket i vikt om den egendom som försvaras inte är rättmätigt ägd. Och det gäller inte sällan i fallet med den pågående skatteflykten. Värst av alla – jag antar nu libertarianska ståndpunkter – är politikerna. Deras förmögenheter är sannerligen inte deras, utan folkets. Näst värst är politikernas…
Den 1 november skrev jag som reaktion på Fredrik Virtanens gallimatias ett blogginlägg med titeln “So long sociala medier!” i vilket jag högt och klart deklarerade att jag skulle logga ut från sociala medier för gott: Varför ska jag varje dag frivilligt utsätta mig för ett bombardemang av sådan ofantlig dumhet? Det bara fortsätter att flöda. Så jag stänger av flödet. Kastar in handduken. Såhär i efterhand får jag väl åberopa inläggets brasklapp om att det var på grund av nikotinabstinens – jag slutade snusa sex dagar tidigare – som jag reagerade så starkt på Virtanens politik. Det blev aldrig…
Workshop on Libertarianism in Political Philosophy, Stockholm