På den engelskspråkiga versionen av Wikipedia finns en artikel som listar selfierelaterade dödsfall. Medelåldern hos dem som har dött medan – och ofta på grund av att – de har fotograferat sig själva är 22.94 år. Männen är tre gånger så många som kvinnorna.
Det ligger nära till hands att säga att individualismen har gått för långt. Unga människor har ett så starkt fokus på sig själva, den egna personen, att de mister livet för sakens skull i en tragisk ironi.
Om man följer samma tankespår hittar man fler individualistiska uttryck i samhället, särskilt hos unga. Man ska vara unik, en produkt av sin egen vilja, och det ska synas. Blått hår. Incheckningar på ovanliga ställen på sociala medier. Den obevekliga rätten att bestämma vilket pronomen andra ska använda när de tilltalar en.
Jag erkänner att jag mest chansar nu – folk som är 22.94 år gamla är som aliens, jag begriper egentligen ingenting av vad de håller på med. Men tanken om individualism intresserar mig. Vad är det egentligen?
Enligt Oxfords filosofilexikon är individualism idén att den enskilde individen är den minsta enheten för politisk analys. Helheter som exempelvis “samhället” eller “medelklassen” är sammansättningar av individer som saknar en oberoende existens. Bara individer existerar.
Men det är ju något helt annat än den individualism som handlar om att vara unik, eller att förverkliga sitt sanna jag, som ungdomarna tycks värdera så högt. Letar man i den filosofiska litteraturen kring individualism hittar man stöd för sådana uppfattningar hos tänkare som exempelvis John Stuart Mill och John Dewey.
Om man i stället tittar i den samhällsvetenskapliga litteraturen hittar man ytterligare en typ av individualism, nämligen den metodologiska. Enligt metodologiskt individualistiska teorier nås den bästa förklaringen av samhälleliga fenomen genom observationer av eller spekulationer i enskilda människors val och handlingar.
Samma typ av metodologiska individualism finns inom moralfilosofin. Vilken är den bästa etiska analysen av exempelvis klimathotet: den som frågar vad du kan göra för att minska din klimatpåverkan eller den som frågar vilka systemförändringar som borde genomföras? Den första frågan är individualistisk, den andra är det inte.
Det räcker med att skrapa på ytan för att hitta intressanta aspekter av individualismen – detta både hatade och älskade ord och fenomen.
Jag har inlett ett forskningsprojekt med stöd i frågan: Vad är moralisk individualism? Det är fortfarande för tidigt för att säga vilka resultat projektet kommer att ge, om det ens visar sig vara fruktbart. Men ämnet är roligt och intressant. Förhoppningsvis får jag ägna tillräckligt mycket tid och energi åt projektet för att det ska bidra till vår förståelse av individualismen och oss själva som människor.
Kanske kan jag ge ett preliminärt forskningsresultat. Funderar du på att ta en häftig selfie? Fundera igen. Den kanske inte är värd priset.
