Äger du dig själv? I någon slags vardaglig bemärkelse kanske du gör det. Eller, på samma vardagliga sätt, kanske man kan säga att du borde betraktas som en självägande person. Att det vore fel att betrakta dig på annat sätt.
Vissa libertarianer menar dock allvar när de säger så. De tror på något som kan kallas för självägandeskapstesen i en väldigt bokstavlig mening.
Enligt självägandeskapstesen har människor en exklusiv och fullständig rätt till kroppslig integritet. Det går en moralisk gräns vid varje individs hud, naglar, hår, ögonglober, tänder, och så vidare, som ingen annan får passera. Eftersom individen äger sig själv.
Många libertarianer tror att människans självägandeskap ger henne en stor portion frihet i livet. För att exempelvis hindra någon från att förflytta sig geografiskt måste man ta tag i hennes arm och hålla fast henne. Då passerar man den moraliska gräns som utgörs av hennes hud och hår och sånt, vilket är otillåtet. Man kränker personens självägandeskap. Just på grund av att människan äger sig själv får ingen hindra henne från att förflytta sig (rörelsefrihet), tro på den gud hon vill tro på (religionsfrihet), säga vad hon vill (yttrandefrihet), och så vidare.
I en forskningsartikel som publicerades i tidskriften De Ethica i förra veckan ifrågasätter jag relationen mellan självägandeskap och frihet. Jag argumenterar för att det inte finns en sådan relation: ett samhälle som respekterar självägandeskap är inte nödvändigtvis ett fritt samhälle.
Argumentet är i sin helhet ganska komplext, men det bygger på ett enkelt tankeexempel som libertarianen Eric Mack formulerade i mitten av 1990-talet. Tankeexemplet lyder som följer.
Vi ska föreställa oss Zelda, som lever i ett samhälle som respekterar människors självägandeskap. Sedan ska vi föreställa oss ett gäng tatuerade busar. Busarna omringar Zelda. De krokar arm så att de står tätt intill varandra, men rör aldrig Zelda och kränker därför inte hennes självägandeskap.
För att ta sig ur gängets ondskefulla omringning måste Zelda bryta busarnas armkrokskedja, eller klättra över dem. Hon måste alltså röra vid dem utan deras tillåtelse – vilket kränker deras självägandeskap. Zelda tar sig inte ut! Självägandeskapstesen ger busarna rätt att hålla henne fången där tills hon svälter ihjäl.
Eric Mack använder tankeexemplet i helt andra syften, men jag menar att det visar att det inte finns någon omedelbar relation mellan självägandeskap och frihet. Zeldas självägandeskap är intakt. Men hon är inte fri.
Argumentet, i sin mer komplexa helhet, visar att relationen mellan självägandeskap och frihet är som relationen mellan självägandeskap och jämlikhet. Det ena följer inte av det andra: de är kategoriskt skilda ting.
Om argumentet håller, vilket jag tror att det gör, står libertarianer som tror på självägandeskapstesen inför svåra val. De måste antingen (1) erbjuda ett försvar för friheten som är oberoende från deras försvar av självägandeskapstesen, (2) uttryckligen gå med på att de anser att frihet är sekundärt i förhållande till självägandeskap eller (3) omvärdera grunden för sina politiska åsikter.
Artikeln är tillgänglig för allmänheten och finns att läsa på De Ethicas hemsida.
