Författare: Jesper Ahlin Marceta

Jag har recenserat The Ethics of Immigration av Joseph H. Carens.

Frihetssmedjan (nu offline)

Jag har genom sociala medier, i (minst) ett blogginlägg och genom flera privata samtal fått svar på kritiken jag riktade mot Nätverket för evidensbaserad policy. Även om jag faktiskt inte tror att jag behöver ta tillbaka några av de påståenden och argument jag presenterade i min förra text måste jag svara på kritiken och utveckla några tankar som har väckts. Det viktigaste, tror jag, är att jag först klargör vad jag menar med “ideologi”. Låt mig varna för att det är ett långt blogginlägg. Jag hoppas att jag inte säger för mycket som inte är relevant. I det förra inlägget skrev jag att det “är…

I våras blev jag inbjuden till Nätverket för evidensbaserad policy:s interna forum för att delta i deras diskussioner. Jag lät de övriga medlemmarna veta att jag var skeptisk till deras idéer men att jag skulle tänka på saken. Nu har jag tänkt – och jag är fortfarande skeptisk. Jag tror mig ha tre skäl att vara skeptisk till evidensbaserad policy. Inget av dem hör till den orättvisa kritik Nätverket fick efter en debattartikel i Dagens Nyheter i maj med rubriken “Kunskap måste gå före ideologi och populism”. Kort sagt beskylldes de framför allt för att tycka saker de inte tycker. Såhär beskriver Nätverket sin målsättning: Det primära…

Uppdatering 2017-03-03: Expo skriver om Fabian Fjälling, som “Erik” egentligen heter. Uppdatering 2017-03-02: Sajten interasistmen.se har identifierat “Erik Johansson”. För några veckor sedan blev jag uppringd av en viss Erik Johansson. Han bad mig förtydliga några saker kring en debattartikel jag skrev i juli, i vilken jag presenterade tre principiella skäl till att västerländska demokratier saknar det moraliska mandatet att hindra människor från att passera nationsgränser. Jag försökte att besvara hans frågor och förklara hur jag tänker. Erik Johansson, som jag i efterhand har förstått egentligen heter någonting annat, presenterade sig som nyfiken privatperson. Det var först några minuter in i samtalet…

Upsala Nya Tidning

Missförstå mig inte nu – jag älskar vetenskap. Vetenskapen är någonting väldigt speciellt hos mänskligheten. Vi pratar om en systematisk strävan efter kunskap, en utpräglad metod för att säga någonting tillförlitligt om vad som har varit, är och kommer att vara. Och det är en fruktsam verksamhet: vetenskapen spränger gränser, räddar liv och utgör en aldrig sinande källa vid vilken vi kan släcka vår nyfikenhets törst. Men någonting hos vetenskapen övertygar mig inte (och jag tror att det är bra, vilket jag ska återkomma till). Jag tror inte att vetenskapens särställning är fullständigt befogad. Det finns andra väldigt speciella saker…

Jag läste en artikel i The McGill Daily, McGills universitets studenttidning, med rubriken “Everything is problematic”. Artikeln är skriven under pseudonym av en politiskt aktiv student som lämnat den radikala vänstern bakom sig. Skribenten har några väldigt goda poänger. Här är ett exempel: One way to define the difference between a regular belief and a sacred belief is that people who hold sacred beliefs think it is morally wrong for anyone to question those beliefs. If someone does question those beliefs, they’re not just being stupid or even depraved, they’re actively doing violence. They might as well be kicking a puppy. Den…

Geijerska studentföreningen

Det finns en sak, tycker jag, som särskilt urskiljer en god debattör: denne gör sig tillgänglig för kritik. Med det menar jag att hens teser, påståenden och slutsatser är möjliga att bemöta. Kanske låter en sådan tillgänglighet självklar – allt går ju att bemöta – men vi gömmer oss nog alla för kritik emellanåt. Genom att på olika vis minska våra åsikters träffytor kan vi dra felaktiga men för oss själva bekväma slutsatser. Jag ska här nämna tre knep som debattörer använder för att bli otillgängliga för kritik. Det första knepet är att som debattör använda källor som inte är tillgängliga för åhöraren eller läsaren. Det såg vi bland annat…