© Jesper Ahlin Marceta 2025
För en tid sedan höll jag ett föredrag för ett gäng politiskt verksamma yngre vuxna. Jag var anlitad för att prata om filosofi, ideologi och etik, vilket jag också gjorde. Med glädje. Jag beskrev Aristoteles syn på människan som ett politiskt djur. Jag pratade om universitetet som institution och om den akademiska filosofins moderna utveckling. Jag berättade om min egen forskning i bioetik. I slutet av föredraget lämnade jag som alltid utrymme för frågor. Och, som alltid, var frågestunden i alla fall enligt mig mer spännande än föredraget självt. Med undantag för den där hockeykillen längst bak. Jag hade noterat…