Författare: Jesper Ahlin Marceta

Det var den första tentan jag skrev. Jag hade just påbörjat mina studier och skulle examineras på en kurs i statsvetenskap. Mina kurskamrater var nervösa, jag var det inte. Jag visste hur det låg till med saker och ting. På plats i salen där tentan skulle skrivas. Likt en sprinter som gör en sista stretch och skakar loss innan hon placerar fötterna i startblocken knyckte jag på nacken och greppade pennan. Nu skulle de få se. Så skrev jag. Sida upp och sida ned. Jag skrev om skatter och miljö och Kina och USA och konsumtionssamhället och människovärde – jag…

Ny forskningsartikel om informerat samtycke.

Vetenskapen innehåller flera praktiker. Allt från studentexaminationer och teoretiska seminarieverksamheter till byggandet av partikelacceleratorer samlas under vetenskapens namn. Jag har utvecklat ett särskilt intresse för en sådan praktik, nämligen det vetenskapliga samtalet. Det vetenskapliga samtalet urskiljer sig från andra samtal i att det följer vissa mycket strikta normer. Man kan säga att det finns en metod för hur själva samtalet om och i vetenskapen ska bedrivas för att betraktas som tillförlitligt. Alla inlägg i det vetenskapliga samtalet ackompanjeras av ett slags referat över dess funktion för samtalet i stort. ”Den här artikeln”, skriver forskaren, ”genomför X, vilket bidrar till aspekten Y av teorin om Z.” Centrala begrepp definieras explicit och utförligt, vilket gör innehållet tillgängligt för kritik. All information som är nödvändig…

Jag har på senare tid – förhoppningsvis för sista gången – engagerat mig i libertarianen Hans-Hermann Hoppes etik. Hoppe är inbjuden som huvudtalare på en konferens som arrangeras av de svenska libertarianerna bakom nyhetssajterna Bubb.la och Corax. Han beskrivs där som världens främsta libertarianska filosof. I det här blogginlägget diskuterar jag denna beskrivning. Ett sätt att utvärdera kvaliteten på någons filosofiska produktion är att undersöka om den blir diskuterad av akademiskt verksamma filosofer. Ett sätt att göra detta är att bekanta sig med den relevanta filosofiska litteraturen, vilket är tidskrävande och förutsätter vissa specialistkunskaper. I stället kan man titta på olika index…

Svenska institutet har, som de säger, tagit ett krafttag för att skydda det fria ordet på sitt twitterkonto @sweden. Kontot drivs av en ny person varje vecka och den förra veckans användare blockerade 12 000 twitterkonton som är förknippade med näthat. Näthat är ett stort problem, men massblockeringen väcker en ilska hos många. Aktionen sägs vara oproportionerlig, eller eftersom Svenska institutet är en offentlig myndighet till och med fel som sådan. Jag tycker inte att åtgärden måste vara orimlig. Men det beror på. Massblockeringen genomfördes mot bakgrund av ett stort register av kända nättroll. Ett problem gäller därför hur detta…

Arkeloggen (återpublicerad här)

Stureakademin

“Var har fattiga det bäst?” undrade någon. “I ett kapitalistiskt samhälle eller i ett socialistiskt?” Det råder inga tvivel om att fattiga i verkligheten har haft det bättre under kapitalismen. Men den som är ideologiskt lagd ställer frågan ur ett teoretiskt perspektiv. Under vilket ideal har fattiga det bäst? I det socialistiska idealet organiseras samhällets resurser kollektivt och demokratiskt. Samhällets institutioner är utformade efter behovsprinciper. Ingen är stormrik och ingen är utfattig. I det kapitalistiska idealet organiseras samhällets resurser privat. Samhällets institutioner är utformade efter rättighetsprinciper. I blåskissen står det ingenting om rika eller fattiga. Det är uppenbart att fattiga har det bäst under socialismen. Eller? Kanske ser det…

Jag brukar avhålla mig från att skriva omedelbart efter svåra händelser. Dels för att jag så lätt låter mitt förnuft dras med i känslorna, vilket oftast inte leder till något bra, och dels för att jag sällan brukar ha något meningsfullt att uttrycka i stunden. Men idag vill jag skriva. Sedan ska vi tända ljus i kyrkan. Någon timme innan terrorattacken promenerade jag och min sambo från söder in mot stan, med utsikt över Mälartorget och Riddarholmen. Vi pratade om Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad: “Stad serverad på silverbricka, framsträckt som gåva.” Vi såg och njöt av en drömsk optimism. Just när vi…

Igår släppte Timbros webbtidning Smedjan den fjärde och avslutande delen i reportageserien Fredrik Segerfeldt granskar vänstern: “De fina forskarna”. Jag sympatiserar ofta med Fredrik Segerfeldt och uppskattar hans röst i debatten. Fast den här gången tycker jag att han inte har tänkt tillräckligt försiktigt. I sin text påstår Segerfeldt (1) att toleransen för vänsterns våldsideologier är stor inom akademin, och (2) att vänstervåld och kommunistiska regimers brott förskönas eller tonas ned av akademiker med tillträde till offentlighetens finrum. Båda kan säkert stämma, men Segerfeldt lyckas inte med att visa det. Det första påståendet att toleransen för vänsterns våldsideologer är “stor” kräver utveckling och jämförelse. Vad menas med “stor”?…