Den 6 januari 2021 stormade Donald Trumps anhängare Kapitolium i Washington, D.C. Dess senatorer tvingades söka skydd när den våldsamma mobben drog fram genom kongressbyggnaden. Händelsen lär leva kvar länge i det amerikanska politiska minnet.
Notera namnen på byggnaden och församlingen. Kapitolium. Senaten. Kongressbyggnaden färdigställdes år 1800, strax efter frihetsrevolutionen. Revolutionärerna namngav den efter Collis Capitolinus i Rom – en kulle ovanför Forum Romanum, den romerska republikens politiska centrum. Även senaten, efter latinets Senātus Rōmānus, är ett romerskt arv.
De amerikanska revolutionärerna konstruerade den nygrundade republikens politiska styre efter romersk modell. Liksom i den romerska republiken ville de åstadkomma maktdelning och göra det omöjligt för en enskild politisk instans att dominera andra på godtyckliga grunder. Till och med estetiken i de fysiska byggnaderna skulle likna det antika Roms.
I sin bok Rubicon berättar historikern och författaren Tom Holland den romerska republikens historia. Det är en lång och komplex berättelse. Rom grundades år 753 f.Kr. och var till en början ett kungadöme. År 509 f.Kr. störtades kungadömet och den romerska republiken trädde in i dess ställe. Republiken höll ända till år 27 f.Kr., då kejsardömet tog vid.
Romarna som störtade kungadömet ville skydda sin republik från enväldiga härskare. Dess senat leddes av två ordföranden – konsuler – som valdes på ett år långa mandat. Konsulernas ämbeten var jämlika. Därmed skulle de kunna kontrollera varandras makt och väga upp varandras inflytande, så att republiken inte skulle förfalla till ett envälde.
Den politiska kulturen i den romerska republiken präglades av extrem konkurrens. Romarna eftersträvade personlig ära mer än något annat. Makthavarna tävlade i politisk framgång och drog sig inte för korruption och svek när det kunde gynna dem.
Men de betraktade också republiken och dess institutioner som heliga och reglerade sin jakt på ära genom medborgerliga dygder. De ansåg att medborgaren bör främja den politiska gemenskapen och klandrade både sig själva och andra när de misslyckades i detta. Till och med när Roms militära befälhavare vände sina styrkor mot den egna staden ansåg de att de agerade för republikens bästa.
Det romerska politiska tänkandet har varit viktigt för västerländska samhällen. Till exempel inrättade romarna medborgarskapet och knöt det till friheten. De utövade religiös tolerans och formulerade uppfattningar om rättvis och orättvis krigföring. Det var i den romerska republiken – ett hierarkiskt och slavägande samhälle – som rättigheter först uppstod.
Bokens titel är tagen efter en flod i norra Italien med samma namn. Det är inte längre känt exakt var Rubicon låg, men den har stor symbolisk betydelse. Julius Caesar hade under lång tid fört befäl i Gallien i nuvarande Frankrike, innan han beordrats av senaten att upplösa sin armé och återvända till Rom. I stället ledde han år 49 f.Kr. sina legionärer över Rubicon, vilket kastade Rom in i det inbördeskrig som skulle leda till republikens fall. Det är från denna händelse uttrycket “att korsa Rubicon” kommer – att stålsätta sig och fatta ett stort och oåterkalleligt beslut.
Rubicon är inlevelsefullt skriven. Den ger en bred översikt över en av den västerländska historiens viktigaste politiska skeenden. Ibland låter dock Holland spänningen trumfa sanningen. Till exempel återberättar han myten att Fulvia, Clodius änka och Antonius hustru, skulle ha ryckt ut Marcus Tullius Ciceros tunga efter att denne halshuggits och genomborrat den med en hårnål.
Men jag kan ändå rekommendera boken till alla med ett intresse för politik och historia. Den romerska republiken har bidragit till att forma vår tids politiska världsbild och institutioner. Ibland är detta arv i allra högsta grad påtagligt. Det var just Kapitolium och senaten som angreps i januari – centrala politiska institutioner med flera tusen år gamla rötter.
Holland, T. (2003). Rubicon. Den romerska republikens uppgång och fall (Grundberg, T., & Lindgren, S. Övers.). Leopard förlag.
