Jag har fått frågan vad liberalismens likavärdesprincip innebär, efter att jag vid flera tillfällen har åberopat den mot högerpopulismen. Frågan kommer från intelligent och påläst håll, så ett standardsvar om alla människors lika moraliska värde räcker inte. Det är ett svar utöver dessa ord som sökes.
Låt oss lägga den specifika frågeställaren åt sidan. Skepticism gentemot liberalismens likavärdesprincip återfinns på flera håll. Den här gången vill jag prata om en skepticism som är vanlig hos en viss typ av libertarianer som jag önskar att den etablerade politiska liberalismen fattade grepp om.
Libertarianerna jag har i åtanke behöver ett namn som urskiljer dem. Jag föreslår att vi kallar dem för torrdockslibertarianer. Hör mitt resonemang.
En varvsmästare baxar in ett skepp i en docka som töms på vatten så att skeppets skrov blottläggs för varvsarbetarna. På samma sätt baxar en viss typ av libertarianer in en teori om hur människan och samhället fungerar i en intellektuell torrdocka som töms på all information från världen runtomkring. Där, i en sluten tillvaro utan verkligheten som störande element, slipar och putsar man på sin teori om livet utanför.
Vissa torrdockslibertarianer uttrycker det som att man fastställer vad som föreligger a priori och med hjälp av logiska härledningar deducerar fram eviga sanningar om människans tillvaro. Varvsmästare Murray Rothbard noterar att det gäller för människan att hennes agerande är avsiktligt beteende; en sats som i sitt evinnerliga djup döljer kunskapen att varje marknadsintervention utgör en nettoförlust för samhället. Varvsgosse Hans-Hermann Hoppe demonstrerar att den som argumenterar emot honom förlorar sig själv i motsägelser; ett otvetydigt bevis för statsmaktens universella illegitimitet!
Kritiker har inte bara sagt att torrdockslibertarianerna svamlar, utan att de svamlar på ett väldigt specifikt sätt. Deras “deduktioner” är egentligen meningsanalyser. I sin torrdocka kan de bara undersöka vad som redan finns på plats, inte skapa någonting nytt. Varvsmästare Rothbard och varvsgosse Hoppe säger ingenting om hur världen fungerar, utan ger bara en utförlig beskrivning av vad deras ursprungliga antaganden betyder. De upptäcker inte sanningar: de definierar dem. Eller med andra ord: de slår näven i bordet och bestämmer sig för vad de tycker om teorin de har torrlagt.
Så vad säger torrdockslibertarianernas teori? Eftersom textens tema är liberalismens likavärdesprincip nöjer vi oss med en undersökning av deras etik. Och eftersom varken skribent eller läsare har hela dagen på sig tar vi några genvägar.
En torrdockslibertarian hävdar (läs: har bestämt sig för) att människan har vissa negativa rättigheter som inte får kränkas. Då den intellektuella kulturen bland typerna vi pratar om är så fientlig gentemot intryck och information från världen utanför torrdockan nöjer man sig där. Den enda etik som en torrdockslibertarian finner intressant kan sammanfattas i dessa rättigheter.
Rättigheter är speciella. De kan bäras utan att användas. De innehas eller så innehas de inte. De kan respekteras eller överträdas. Rättigheter är minst sagt binära ting – åtminstone i jämförelse med exempelvis moraliska värden, som ju kan finnas till olika grader, och rättvisa, som ju inte erhålls eller tilldelas utan är ett tillstånd som kan infinna sig. Rättigheter är torra, stumma och begränsade etiska idéer. Men rättigheternas binära natur gör dem attraktiva för den som är skolad i en intellektuell kultur präglad av deduktion som dominerande metod. Man kan jobba med dem på samma bekanta sätt som man jobbar med axiomen i sina sociologiska teorier.
Men om man bara har rättigheter att jobba med så framstår naturligtvis liberalismens likavärdesprincip som mycket underlig. “Värde”, säger man. “Vad betyder det?”
För en torrdockslibertarian är värden subjektiva. Värde utgörs av en individs omdöme vad gäller nyttan av någonting. En hammares värde beror på vad jag som snickare har för avsikt att göra med den. En människas värde… Ja, ni förstår. Alla kan ju knappast ha samma värde, tänker en torrdockslibertarian, eftersom värden bestäms i relation till nytta, behov, begär, och så vidare. Likavärdesprincipen är en vederstyggelse, den hör inte hemma i torrdockan!
Just precis. Men i världen utanför finns det någonting utöver torrdockans nyttovärde, nämligen moraliska värden. De är till sin natur (menar de flesta sofistikerade tänkare, varav så gott som alla förresten befinner sig utanför torrdockan) oberoende av enskilda individers omdömen. De “bestäms” inte av någon, utan kan på sin höjd “upptäckas” genom sund argumentation.
Liberalismens likavärdesprincip är en sådan upptäckt. Varje människa bär ett moraliskt värde som bland mycket annat ålägger mänskligheten att uppmärksamma, synliggöra, erkänna, skydda och främja henne som individ. En liberal menar att detta görs bäst genom att garantera att hon är politiskt jämställd med varje annan människa. Och en liberal borde vara anständig nog att också låta likavärdesprincipen omfatta varje människas sociala jämställdhet. Mindre kan inte begäras.
Detta värdearbete görs i olika utsträckningar och med olika prioriteringar när världen så påbjuder. För tillfället blåser exempelvis kalla högerpopulistiska vindar som kräver att liberaler motverkar rasism, främlingsfientlighet och misstänkliggörandet av minoriteter. När det mojnar träder andra krav i kraft. Liberalismens verklighetsanknytning gör den till en dynamisk idétradition.
Det här är främmande tankar för en torrdockslibertarian vars etiska verktygslåda skramlar högt, tömd som den är på allt utöver binära rättigheter och isolerad som den är från omvärldens väderväxlingar. Här tillåts inga prioriteringar. Här finns inget utrymme för kompromisser. Allt eller inget, av eller på!
När då torrdockslibertarianer sjösätter sin teori i verkligheten är den inte bara så stum att den helt saknar navigation- och styrförmåga – den är också mottaglig för den allra värsta sortens rostskador. Ingen tog med sig in i torrdockan det faktum att människor kan vara impulsdrivna och irrationella vidunder. Man är helt blottad för de ondskefulla ting människan kan hitta på, och när man söker i verktygslådan efter lösningar hittar man bara samma gamla utnötta meningsanalyser: “på en fri marknad skulle… det är inte en rättighetskränkning att…”
Till en torrdockslibertarian vill jag inte säga “välkommen till verkligheten”, utan snarare “lämna skeppet”. Välkommen till liberalismen! Vår skuta har seglat rakt genom förtryck och misär i tvåhundra år. Kliv ombord! Gör oss sällskap på resan genom det mörker vi sannolikt har att vänta en tid framöver. Ge likavärdesprincipen och därmed samtidigt människorna som omfattas av den en ärlig chans. Du kanske till och med kan tycka om det.
