Eric Brandstedt är fil. dr. i Praktisk filosofi och forskar i klimatetik vid London School of Economics och Lunds universitet.
Att ta bilen till affären, semestra på Mallorca, och ha 22 grader inomhus är friheter. Låter det konstigt kan det bero på att frihetsbegreppet sällan används för att beskriva vardagliga val. Men frihet är mer än det som regleras i grundlagen. Frihet är, något skissartad, en relation mellan en aktör, hinder och möjliga utfall: en person är fri då det inte föreligger några hinder för den att handla. Att köra bil, flyga och värma upp sitt hus är därmed friheter många har i utvecklade samhällen.
Men så upptäckte vi att dessa friheter leder till en förhöjd global medeltemperatur och ett förändrat klimat. Att jag vrider om tändningen i min bil gör ett avtryck. Röken från avgasröret stiger mot atmosfären och blandar sig snart med alla andra växthusgaserna där. Och så bidrar jag till att de stora isarna smälter och till de stigande havens hot mot små ö-staters existens, till förödande stormar och orkaner, till torka och vattenbrist, till missväxt, tropiska sjukdomar och översvämningar. Hinder som försvårar eller helt omöjliggör mänskligt liv. Jag bidrar till andras ofrihet med andra ord.
Klimatförändringarna är inte bara är ett vetenskapligt och tekniskt, utan också ett moraliskt problem. Filosofen Dale Jamieson beskriver det på följande sätt:
Science has alerted us to a problem, but the problem also concerns our values. It is about how we ought to live and how humans should relate to one another and to the rest of nature. These are problems of ethics and politics as well as problems of science.
Sedan Jamieson skrev det 1992 har klimatvetenskapen blivit alltmer säker och precis och stora tekniska landvinningar har försett oss med fullgoda alternativ till de fossila energikällorna. Men omställningen till en förnybar ekonomi har knappt ens påbörjats och i vart fall inte i den takt som behövs. Och våra värden – våra idéer om ett gott liv, om hur vi relaterar till varandra och till resten av naturen – har ingalunda ändrats. Frihet, till exempel, är fortfarande friheten att bränna olja.
Saknar vi då ett etiskt perspektiv på klimatförändringarna? Borde vi kritiskt granska och ifrågasätta grundläggande värden, så som frihet? Är klimatfrågan i grund och botten frågan om hur bör jag leva?
En sådan problemformulering skulle till exempel kunna ta fasta på att klimatförändringarna är ett resultat av hur vi har organiserat samhället. För att lösa klimatförändringarna så räcker det därmed inte med vetenskaplig kunskap och teknisk uppfinningsrikedom, vi behöver också ifrågasätta de grundläggande moraliska normerna för moderna samhällen, t.ex. uppfattningen om vad som är ett legitimt anspråk på frihet.
Jag tror en sådan problemformulering är riktig, men att den behöver kvalificeras på två sätt. För det första så måste vi skilja mellan värden, som är en abstrakt kategori av ett antal idéer som frihet och jämlikhet, och värderingar, som är konkreta uttryck för värden. Frihet kan till exempel uttryckas i ett samhälles demokratiska konstitution, men även i en diktatur är friheten ett värde, om än ett förtryckt sådant.
Det är inte frihetens idé som leder till klimatförändringarna, men väl frihetliga värderingar som uttrycks i en koldioxidekonomi. Det kan verka som om klimatförändringarna orsakas av just frihet. Det att vi tar oss friheter som inte är våra, att vår frihet breder ut sig över andras och kväver dem under ett koldioxidtäcke. Men skenet bedrar: frihet, som ett abstrakt värde, kan uttryckas på en mängd konkreta sätt, några av dem bidrar till klimatförändringarna, andra inte. Friheten att köra en elbil är varken mindre eller kvalitativt annorlunda den att köra en bensinslukande bil.
Det tar oss till det andra förtydligandet. Två sorters moraliska resonemang är möjliga. Den första handlar om att problematisera existerande värderingar och att visa att de leder till oönskade konsekvenser. Det finns många goda exempel på det inom den akademiska diskussionen av klimatetik, men också bland aktivister och engagerade medborgare.
Den andra sortens resonemang däremot är ofta förbisett. Det handlar om att påvisa möjligheter för värden som frihet att uttryckas i en förnybar ekonomi. Som redan noterat finns det skäl att tro att det inte finns en konflikt mellan våra grundläggande värden och en förnybar ekonomi, även om det kanske kan verka så eftersom de konkreta värderingarna genom vilka de manifesteras helt klart måste omförhandlas.
Ett viktigt bidrag till en klimatomställning skulle då kunna vara att utopiskt spekulera om vad frihet och andra värden är i en förnybar ekonomi. Det vill säga att ge ett positivt alternativ till den nuvarande samhällsordningen. Inte för att det mer kritiska resonemanget skulle vara oviktigt, men om det stannar vid det, riskeras omställningen av motståndet från dem som felaktigt tror att de måste försvara sina grundläggande värden. Vi kan och bör visa att frihet, jämlikhet och omsorg om andra är förenliga med målet om ett hållbart samhälle.
