Den irrelevante Hans-Hermann Hoppe

Jag har på senare tid – förhoppningsvis för sista gången – engagerat mig i libertarianen Hans-Hermann Hoppes etik. Hoppe är inbjuden som huvudtalare på en konferens som arrangeras av de svenska libertarianerna bakom nyhetssajterna Bubb.la och Corax. Han beskrivs där som världens främsta libertarianska filosof. I det här blogginlägget diskuterar jag denna beskrivning.

Ett sätt att utvärdera kvaliteten på någons filosofiska produktion är att undersöka om den blir diskuterad av akademiskt verksamma filosofer. Ett sätt att göra detta är att bekanta sig med den relevanta filosofiska litteraturen, vilket är tidskrävande och förutsätter vissa specialistkunskaper. I stället kan man titta på olika index som samlar och mäter vetenskaplig litteratur. Blir produktionen citerad eller inte? Måttet är en genväg – många citeringar kan ju exempelvis betyda att man skriver mycket men dåligt och kontroversiellt – men är, i medvetenhet om dess brister, generellt accepterad inom akademin.

Jag har undersökt Hoppes impact i den akademiska filosofin genom att mäta hans citeringar. Till referenser har jag valt Peter Vallentyne, Michael Otsuka och Eric Mack, då dessa är idag yrkesverksamma filosofer som ofta nämns när akademiker diskuterar libertarianism. Jag har också stoppat in Jason Brennan. Brennan är mycket yngre än de andra och borde därför inte ha hunnit etablera sig i samma utsträckning, men är ändå intressant eftersom han är aktuell med en svensk översättning av sin bok Against Democracy. Här är resultaten från tre olika databaser.

Scopus

Web of Science (kategori: philosophy)

Google Scholar

Jag har också kollat på rena textträffar i två olika databaser. Dessa utgör alltså inte mått på citeringar utan bara på den textproduktion som de olika filosoferna finns omnämnda i:

JSTOR (kategorier: political science, sociology och philosophy)

Philosopher’s Index

En undersökning av hur ofta Hoppe blir citerad eller nämnd i filosofiska sammanhang visar att hans impact trots en lång karriär har varit mycket begränsad. I de databaser där hans namn förekommer har han haft en mindre påverkan än de andra filosoferna. Detta indikerar att Hoppe i jämförelse med de andra inte har skrivit någonting som har lämnat ett signifikant avtryck i den akademiska filosofin.

Kanske kan resultatet förklaras med att Hoppe framför allt publicerar böcker snarare än vetenskapliga artiklar. Böcker är ju om inte annat längre och därför mer svårtillgängliga. Men å andra sidan är det inte en smickrande förklaring. Vår samtids filosofiska samtal bedrivs i vetenskapliga tidskrifter. Om man inte publicerar där kan det bero på att andra filosofer gör bedömningen att ens texter inte når upp till kvalitetskraven. En granskning av Hoppes publikationslista visar också att han framför allt publicerar på olika hemsidor, som LewRockwell.com och Mises.org, och inte i vetenskapliga tidskrifter.

När Hoppes filosofi har diskuterats i vetenskapliga tidskrifter har omdömet ofta varit hårt och kritiskt. Se följande exempel från relativt färska inlägg:

[Hoppe’s] project is fatally flawed, despite the fact that we are largely sympathetic to the conclusions to which it carries him.

Murphy, R. & Callahan, G. (2006). Hans-Hermann Hoppe’s Argumentation Ethics: A Critique. The Journal of libertarian studies 20(2), pp. 53–64

… the truth that appears to motivate [Hoppe’s] argument is simply a banality.

Frederick, D. (2013). Hoppe’s Derivation of Self-Ownership from Argumentation: Analysis and Critique. Reason Papers 35(1), pp. 92-106

En skribent påpekar i enkla ordalag problemet med Hoppes “argumentationsetik”, som är hans kanske mest kända eller åtminstone vanligaste åberopade insats:

The performative contradiction argument, as it is formulated by Hoppe, conflates two different interpretations of the right to self-ownership: self-ownership-as-norm and self- ownership-as-condition. […]  It now appears clear why there is no absurdity involved in this denial. This is precisely because these two dimensions of the right to self-ownership are entirely separate.

Eabrasu, M. (2013). Rothbard’s and Hoppe’s justifications of libertarianism: A Critique. Politics, Philosophy & Economics 12(3), pp. 288–307

Hoppes filosofi har alltså blivit svalt mottagen i akademiska kretsar. Det kan bero på att de akademiska kretsarna är korrupta eller biased eller på annat sätt oemottagliga för Hoppes filosofi. Men det kan också bero på att Hoppe är en pseudointellektuell rasist och homofob. Han tycker till exempel att empiriska studier i jämförande politik kan störas av att “Negroids” bär på vissa kognitiva egenskaper och att homosexuella måste bli “physically removed from society, too, if one is to maintain a libertarian order”. Sådant fångas vanligtvis upp av vetenskapliga seminarier och referentgranskningsprocesser, vilket väl kan förmodas är ett skäl till att Hoppe väljer att publicera sig utanför akademin.

Den mest rimliga slutsatsen är att Hoppe är långt från “världens främsta libertarianska filosof”. Snarare tvärtom, men det är förstås upp till var och en att avgöra själv. När jag studerade Hoppes filosofi inför min D-uppsats i praktisk filosofi fick jag dock intrycket att den är irrelevant. Jag har nämnt det förut i en överblickande essä på Frihetssmedjan. Det är min förhoppning att libertarianer letar sig vidare till andra filosofer än Hans-Hermann Hoppe i sin sökan efter en moralisk grund till sin politik. Jag säger som Mattias Svensson: det är nämligen en förolämpning att behöva ta Hoppe på allvar.