I de senaste dagarnas debatt har röster höjts som avfärdar att Ryssland skulle genomföra aggressiva militära insatser på svenskt territorium. Antingen påstås det att Ryssland inte vill, eller att de inte kan. Båda påståendena är tveksamma.
Vad gäller ryska förmågor skriver Oscar Jonsson utmärkt i Expressen (9/1). Bakgrunden är scenariot att Ryssland besegrar Ukraina, vilket är mycket möjligt – särskilt om Donald Trump blir president i USA och stryper det militära biståndet till Ukraina.
Om så skulle ske får vi ett Ryssland som politiskt är lika fientliga till väst men som ställt om till en krigsekonomi. Den krigsekonomin ger dem nu ett övertag i kritiska förmågor så som kryssningsrobotar och artillerigranater, och demonteras inte enkelt. Vi får ett Ryssland som lägger 39 procent av statsbudgeten på det militära och ett Ryssland som ska bygga sina väpnade styrkor till 1,32 miljoner man.
Oscar Jonsson
Det är alltså inte dagens ryska militära förmågor som är särskilt oroväckande, utan framtidens.
Vad gäller ryska avsikter finns många möjliga scenarion där Ryssland har intresse av att genomföra militära insatser på svenskt territorium. I min bok Rubikon presenterar jag ett sådant.
Nedan finns ett utdrag ur ett av bokens kapitel. I kapitlet lyssnar huvudpersonen John Blixt på generalmajor Rehnstjärna och löjtnant Andersson, när de briefar honom inför hans uppdrag bakom fiendens linjer.
”Och visst ligger det någonting i det”, fortsatte generalmajoren. ”Länder i väst har ju faktiskt slutit sig samman i till exempel Europeiska unionen och Nato. Ur det ryska perspektivet förenas alla liberala demokratier i en och samma politiska makt. Och det är en makt som i avsaknad av ryska buffertzoner står vid dörren. Ryssland tror sig vara hotat av en enad fiende som närmar sig allteftersom forna Sovjetrepubliker en efter en befriar sig från ryskt inflytande. Därför hör det till rysk säkerhetspolitik att splittra västvärlden. Hur då?”
Rehnstjärna slog pekpinnen mot bilden på väggen. Syrien.
”Bomba fram en flyktingvåg till Europa. Ingenting splittrar liberala demokratier lika effektivt som högerradikal nationalism.”
John nickade instämmande. Kanske hade han haft fel om Andersson och Rehnstjärna.
”Flyktingkrisen för några år sedan var en julklapp till det ryska styret, som just spelat ut en hel hand på Ukraina. Men det var inte en oväntad julklapp. Ryssland hade själv paketerat och slagit in den genom långsiktig strategisk säkerhetspolitik. Besegra genom att destabilisera”, sammanfattade Rehnstjärna.
”Nu närmar vi oss slutet på föreläsningen”, fortsatte han och klickade fram en ny bild på väggen.
En karta över Natoländerna. Sverige var markerat i blått och gult. Alla omkringliggande länder utom Finland var markerade i Natoblått.
”Hur påverkas Sverige av rysk säkerhetspolitik?” frågade generalmajoren och fortsatte utan att vänta på svar. ”Det finns flera scenarion som du säkerligen är bekant med. För närvarande är vi bara intresserade av ett. Gotland”, sa han och slog till med pekpinnen på ön. ”Ett stationärt hangarfartyg i Östersjön. Mycket användbart för en rysk operation med syfte att destabilisera väst. Låt säga att Ryssland vill slå ett kraftslag mot Nato.”
Rehnstjärna hade börjat gå fram och tillbaka längst fram i rummet med händerna på ryggen. Han höll pekpinnen längs ryggen i ett fast grepp och viftade med den för att markera särskilt viktiga punkter.
”I vårt scenario vill Ryssland demonstrera för västvärlden att Nato är en varg utan tänder. Att det är lönlöst för nya länder att ansluta sig till alliansen och att de som redan gjort det borde dra sig ur. Montenegro, för att nämna ett exempel med kuststräcka i Medelhavet. Om Ryssland kan förstöra förtroendet för Nato hos folket i liberala demokratier har de åstadkommit en säkerhetspolitisk jackpott. Ett sätt vore att ta och hålla ett Natoland.”
Han slog med pekpinnen i bilden på nytt. Den här gången på baltländerna.
”Estland, Lettland och Litauen”, sa generalen med hög röst. ”I vårt scenario angriper Ryssland ett eller flera av dessa länder och håller området med sådan effektivitet att övriga Natoländer inte kan komma till undsättning. För att nå detta mål behöver de…”
Generalmajoren tystnade och svepte med pekpinnen från baltländerna över Östersjön till Gotland. Han såg på John.
”Gotland?” sa John.
”Gotland”, bekräftade generalmajoren och lade händerna bakom ryggen igen. ”Ryssland angriper Gotland för att kontrollera Östersjön så att Natoländerna inte kan undsätta Baltikum sjövägen. Därmed når de sitt säkerhetspolitiska mål att destabilisera försvarsalliansen.”
”Svenskt territorium har alltså i vårt scenario en indirekt betydelse för rysk säkerhetspolitik”, fortsatte Rehnstjärna. ”Det är här du kommer in i bilden, J.”
John vaknade till.
”Okej”, sa han frågande.
”Vi har starka indikationer”, sa generalmajoren och tog ett par steg framåt mot John, ”på att vårt scenario inte längre bara är hypotetiskt.”
John såg sig omkring. Andersson flinade mot honom.
”Ryssen kommer”, sa löjtnanten.
Jag skrev Rubikon som en varning till säkerhetspolitiskt slumrande svenskar. Tre månader efter att den var färdig föll bomberna över Kiev.
Köp boken på Adlibris eller Bokus, lyssna på den på Storytel, Nextory eller BookBeat.
Om du bor i eller kring Stockholm är du välkommen att besöka Sollentuna bibliotek den 15/2 kl. 18-19, då jag ger ett föredrag om boken.
