Författare: Jesper Ahlin Marceta

Missförstå mig inte nu – jag älskar vetenskap. Vetenskapen är någonting väldigt speciellt hos mänskligheten. Vi pratar om en systematisk strävan efter kunskap, en utpräglad metod för att säga någonting tillförlitligt om vad som har varit, är och kommer att vara. Och det är en fruktsam verksamhet: vetenskapen spränger gränser, räddar liv och utgör en aldrig sinande källa vid vilken vi kan släcka vår nyfikenhets törst. Men någonting hos vetenskapen övertygar mig inte (och jag tror att det är bra, vilket jag ska återkomma till). Jag tror inte att vetenskapens särställning är fullständigt befogad. Det finns andra väldigt speciella saker…

Jag läste en artikel i The McGill Daily, McGills universitets studenttidning, med rubriken “Everything is problematic”. Artikeln är skriven under pseudonym av en politiskt aktiv student som lämnat den radikala vänstern bakom sig. Skribenten har några väldigt goda poänger. Här är ett exempel: One way to define the difference between a regular belief and a sacred belief is that people who hold sacred beliefs think it is morally wrong for anyone to question those beliefs. If someone does question those beliefs, they’re not just being stupid or even depraved, they’re actively doing violence. They might as well be kicking a puppy. Den…

Det finns en sak, tycker jag, som särskilt urskiljer en god debattör: denne gör sig tillgänglig för kritik. Med det menar jag att hens teser, påståenden och slutsatser är möjliga att bemöta. Kanske låter en sådan tillgänglighet självklar – allt går ju att bemöta – men vi gömmer oss nog alla för kritik emellanåt. Genom att på olika vis minska våra åsikters träffytor kan vi dra felaktiga men för oss själva bekväma slutsatser. Jag ska här nämna tre knep som debattörer använder för att bli otillgängliga för kritik. Det första knepet är att som debattör använda källor som inte är tillgängliga för åhöraren eller läsaren. Det såg vi bland annat…

Ni vet, som de brukar säga: ju mer jag lär mig desto starkare blir min övertygelse att jag inget vet. Eller liknande. Jag har sedan en tid befunnit mig i ett sådant tillstånd gällande moralfilosofin. Det ser ut som att mycket av nutidens moralfilosofi har nått vägs ände. Men det kanske ser så ut för mig eftersom jag vet så lite om den. Problemet jag tittar på, tror jag, är etikens systematisering av moralen. Sådana tankar är inga nyheter för en akademiskt skolad moralfilosof, men mot bakgrund av de moralfilosofiska resonemang jag tar del av i sociala medier och i politiska sammanhang tvivlar jag på…

Jag läser just nu en kurs i idéhistoria. För några veckor sedan fick vi den ganska roliga uppgiften att låtsas vara Niccolò Machiavelli och i hans namn skriva ett brev till en nutida makthavare. Jag tog mig friheten att leka lite med fantasin. Min ärade Lejonkung Simba, son av Mufasa, härskare av allt det som solen rör vid, jag är hedrad och djupt tacksam över att Ni accepterar mitt erbjudande att i egenskap av furstlig rådgivare sälla mig till Eders hov. Då min resa är lång låter jag min ankomst föregås av denna korta skrift i vilken jag har sammanställt de viktigaste insikterna och…

Det måste ha varit våren 2009. Jag var mellan två jobb och hoppades kunna kvittera ut lite av den A- eller Alfa-kassa (någon bokstavskombination) jag troget hade betalat till i flera år. Faktum var att jag redan hade ett jobb på gång, som jag givetvis inte hade fått genom Arbetsförmedlingen utan genom egna ansträngningar, och bara behövde pengar så att jag klarade mig i en eller två månader. Gosse, det hade nog både varit enklare och gått snabbare om jag hade rånat myndigheten i stället. Känner ni till Reglerna? Om ens livssituation inte stämmer överens med Reglerna sitter man fast. Våren…

Det händer i liberala kretsar, förmodligen eftersom folk läser Ayn Rand, att Immanuel Kant diskrediteras. Alldeles för ofta i onödan. Här följer därför ett citat av professor Dan Robinson, taget ur slutet av den andra föreläsningen i en serie från Oxford om Kants Critique of Pure Reason. Kant is one of the great philosophical minds in the history of philosophical reflection. It gets tiresome to see the volume of books and articles so selfcontented in establishing how silly Kant was to claim X or Y, how wide of the mark he was with a particular argument, how absolutely self-contradictory he is from…

I sin bok On Liberty presenterar utilitaristen John Stuart Mill några riktigt starka argument för en fullständig yttrandefrihet. Om hela mänskligheten minus en är av en viss uppfattning, skriver Mill, är mänskligheten ändå inte mer berättigad att tysta denna person än vad hon skulle vara att tysta mänskligheten om hon hade makten. Det finns flera skäl till detta. Om uppfattningen är korrekt går mänskligheten miste om att byta ut ett fel mot ett rätt; om åsikten är inkorrekt förlorar mänskligheten det klara och livliga intryck av sanningen som uppstår när det rätta möter det felaktiga. Det är självklart, menar Mill, att tidsåldrar inte är mindre…

Uppdatering 2017-09-25: “Några tidiga tankar om moralisk individualism”. Jag har fått kommentarer på hur jag använder begreppet “individualism”. Kanske kommer jag skriva om det i framtiden i samband med några texter om metodologisk individualism inom vetenskapsteorin. Tills vidare låter jag andra tala i frågan: individualism The view that the single person is the basic unit of political analysis, with social wholes being merely logical constructions, or ways of talking about numbers of such individuals and the relations among them. The consequence for the study of social facts is that they must be approached through the actions and intentions of individuals…

Den kloke G.W.F. Hegel skrev i sin bok Förnuftet i historien följande: Här måste endast anmärkas, att anden börjar från sin oändliga möjlighet – märk väl endast möjlighet – som innehåller dess absoluta tillstånd såsom någonting i och för sig, såsom det syfte och det mål, som den först i sitt resultat uppnår, och först detta är sedan dess verklighet. – Så framträder i existensen fortgången såsom fortskridande från det ofullkomliga till det mera fullkomliga, varvid det förra icke i abstraktion endast är att fatta såsom det ofullkomliga utan såsom någonting, som tillika i sig såsom drift har sin egen motsats, det…