Därför menar jag att man för 200 år sedan klarsynt varnade för de logiska följderna av det individuella och kollektiva medvetandets utveckling. De organiska banden förblev dock länge starka, men en mängd ekonomiska, politiska och sociala mekanismer gjorde att de successivt klipptes av hos allt fler under de senaste 50 åren, vilket bäddade för dagens psykosociala infantilisering och destruktiva utveckling i västländerna.

Dagens individualism i de mest ordproducerande samhällsskikten är huvudsakligen bara maskerad mobbkollektivism och putsad yta på navelskådande pingisbollar, som av och till gnids lite mot varandra, men är tomma inuti. Deras medvetanden pladdrar oavlåtligt för att hålla fasan inför tomheten borta. Alldeles för mycket av detta pladder kommer ut i tryck och i etern och fladdrar där, vår tids ordmagiskt babbelistiska potemkinkulisser.