“Frihet är det mest värdefulla som finns.”
“Lycka är det högsta goda.”
“Rätten till sin egen kropp är det enda verkligt okränkbara.”
Jag tycker att det är svårt att välja en och endast en sak som är “mest värdefullt”. Ofta förstår jag inte ens varför man skulle vilja göra det.
Men för somliga tänkare är jakten på det “högsta goda” väldigt viktig. Enligt vissa teorier om moral är “lycka” det enda som är värdefullt i sig, medan allt annat är värdefullt bara i den utsträckning det leder till lycka. Är vänskap värdefullt? Bara om det leder till lycka. På vilket sätt är jämlikhet värdefullt? Därför att det bidrar till lycka. Och så vidare.
För mig är det ett konstigt sätt att tänka på moral. Jag är för det första inte övertygad om att något sådant påstående är sant. Men vad viktigare är tror jag inte att sådant tänkande leder någonstans. Det finns helt enkelt mer hjälpsamma sätt att tänka på moral.
Såhär tänker jag. Påståenden om att värdet i saker och ting kan förklaras genom deras funktion för något särskilt “högsta goda”, som exempelvis lycka, kan jämföras med påståendet att allting på tallriksmodellen – grönsaker, potatis och kött – kan förklaras genom dess funktion för människans näringsintag.
Det kanske är sant att människan behöver allt på tallriken. Grönsaker är nyttigt för att det ger näring. Potatis också. Och kött. Så varför bryta ner tallriken i beståndsdelar, när varje beståndsdel är bra att ha bara för att det leder till något annat? Vi kan plocka ner alla planscher med tallriksmodellen i alla skolmatsalar, och i stället sätta upp blanka papper med ordet NÄRING på. Eller?
Nja. Det vore kanske sant. Men det vore inte meningsfullt. Inga barn skulle lära sig att äta bra genom att stirra på ordet “näring”. Det är mer hjälpsamt med bilder på grönsaker och potatis.
På ungefär samma sätt tror jag att det är mer hjälpsamt att bryta ner “det högsta goda”, om det ens finns något sådant, i flera delar. Frihet är bra, av vissa skäl. Lycka är bra, av andra skäl. Och så vidare.
Vill man ha ett hjälpsamt sätt att tänka på moral är det kanske inte klokt att föreställa sig ett “högsta goda” eller “mest värdefulla” – oavsett om det är sant eller inte. Det leder helt enkelt ingenstans.
