Den perversa utilitarismen

Jag har ett argument mot utilitarism som jag tycker är kul. Det är inte ett knockout-argument – jag är faktiskt inte säker på om det åstadkommer något över huvud taget. Men jag tycker att det är kul.

Argumentet lyder såhär: inför frågan om spädbarn borde ätas med senap eller ketchup har utilitarismen ett svar, vilket visar att utilitarismen är falsk – vissa frågor borde det inte finnas svar på.

Visst är det kul? Nåväl. Kanske inte.

När jag har dragit argumentet för vänner som är utilitarister har jag fått ett svar som i sin tur, tycker jag, visar att utilitarismen är falsk. Mina vänner säger att spädbarnet inte tillför argumentet någonting. Frågan gäller huruvida man borde äta senap eller ketchup, och det är inte uppenbart att det inte borde finnas några svar på den.

Snygg kontring! Mina utilitaristiska vänner gör en matematisk manöver. De stryker ”spädbarn” ur båda leden så att frågan bara handlar om senap och ketchup.

Visst är det smart? Kanske. Men det är perverst.

Från ett utilitaristiskt perspektiv är det helt oproblematiskt att matematisera moraliska problem. Hela teorin bygger ju, på ett sätt, på att gott och ont kvantifieras. Men från mitt perspektiv är det en ren perversion att lyfta ut spädbarnet ur frågan, som om spädbarnet vore ett tecken i en ekvation.

Jag menar inte att det alltid är fel att matematisera moralen. Bara ibland.

För moraliska frågor som handlar om människor och människovärde är det, åtminstone ibland, rent perverst att matematisera. När hjärnan börjar arbeta matematiskt med sådana frågor sker en fundamental förvrängning av det mänskliga, ungefär som att det sker en fundamental förvrängning av det logiska när man ersätter matematisk slutledning med att höfta lite.

Den rimliga reaktionen på frågan om spädbarn borde ätas med senap eller ketchup är äckel eller motvilja – inte ”låt oss stryka ett tecken ur ekvationens båda led”. Reagerar man med det kalkylerande förnuftet i stället för med magkänslan sker det någonting perverst.

Vilket visar att utilitarismen är falsk. Eller inte. Men det är kul att tänka på!